Denna dröm drömdes för ca. en vecka sedan.
Drömmen börjar med att jag går ut, det är eftermiddag och vädret är mycket grått, mycket blåsigt. Det är otroligt stora tunga moln som täcker himmelen när jag ser mig omkring.
Jag har på mig jeans och en tunn vit blus. Trots höststormen så fryser jag inte.
Medans jag promenerar tilltar stormen alltmer och det börjar mullra. Inte långt efter att åskan gjort sig hörd börjar det blixtra något så förfärligt. I allt det mörka grå på himlen ligger dock en svag rosa nyans som kommer från solen som tryggt gömmer sig bakom molnen.
Jag blickar uppåt skyn och får se en skock fåglar; de är hundratals med svarta vackra fjädrar.
De dansar med vinden och uppträder för oss som kommit att skåda stormen.
Plötsligt gör fåglarna en stördykning i riktning ner mot marken, just där jag står. När deras svarta näbbar nästan tagit mark gör de en graciös vändning upp emot skyn och det är då något fantastiskt händer. Jag följer med upp.
Vi flyger synkroniserat, en förträfflig uppvisning. De svarta magnifika fåglarna gör ännu en störtdykning och det är nu jag inser att jag inte har några vingar att flyga med, att jag bara följt med strömmen med fåglar. Om jag inte lyckas göra en vändning så skulle jag oerhört snart krascha i hög fart.
Det kittlade i magen när jag rusade neråt. Jag lyckades vända precis innan marken tog vid och jag flög ytterligare en stund med stormfåglarna. Sedan landade jag mjukt och nästa dröm tog vid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar