Den då jag vaknar och spottar

Jag drömde att jag var förkyld.
Jag var aningen snorig och krasslig i halsen.
Försökte harkla mig, det kändes trögt och konstigt.
Fick ett behov av att spotta. Försökte spotta flera gånger utan att lyckas.
Men så lyckades jag tillslut och det är då jag vaknar.
Jag hade spottat mig själv på armen. Det var skumt. Och äckligt.

Drömmen då jag lirade luftgitarr- och rockade

Jag går på en väg som jag tror kan vara en landsväg, omgivningen är inte särskilt detaljerad
Det är tyst och stilla. Jag är ensam.
Medryckande musik spelas i mitt huvud. Jag tar fram min osynliga luftgitarr och börjar lira. Jag står på en okänd väg och drar ett par tunga soloriff likt en rockstjärna. Jag är grym.


Drömmen avslutas med att jag möter en man som ser mig spela. Jag blir generad men då säger han till mig "För att bli en stor rockstjärna måste man börja med det lilla. När man lärt sig bemästra att spela luftgitarr, först då kan man bli någonting stort".

Och så spelar jag ett par soloriff för honom.

Veni, vidi, vici
I came, I saw, I rocked

Den om sanden

Jag drömde att jag var på jobbet. Jag och en manlig kollega skulle skyffla undan sand från ställningen till en skottkärra. Kollegan börjar efter ett tag skyffla sand i min nacke när jag böjer mig fram för att ta ett skyffeltag. Jag blir helt galen och börjar skälla på honom, om han inte passar sig ska han minsann få stryk (av någon anledning så är jag ibland ganska brutal i mina drömmar).

Den manlige kollegan förstår inte att sanden ska hamna i skottkärran, trots att jag i min utskällning tydligt förklarat detta. Det hela slutar med våld, dock inte alltför brutalt.

Den om den galna kvinnan, hallonglass och den underbara kyssen

Jag och en bekant till mig sitter och konverserar i ett rum. Det är trevligt. Efter någon minut in i drömmen störtar en kvinna med långt vågigt rågfärgat hår in. Hennes blick är vild. Jag vet att kvinnan är psykiskt sjuk och jag vet att hon gått igenom många sorger.
Jag och min manlige bekantskap flyger upp ur stolarna och stirrar skräckslagna mot kvinnan.
Det är nu vi blir beskjutna.

Den psyksjuka kvinnan börjar skjuta mot oss, hon har en silverfärgad revolver som är laddad med hallonglass. Ni läste rätt. Vi blev beskjutna med hallonglass.

Jag lyckas finta undan kulorna med glass utan att bli träffad och brottar ner kvinnan i marken varpå hon börjar tvinga i sig glassen. Jag vet att hon hatar hallonglass så jag försöker få henne att sluta men hon kämpar emot. Efter en viss kamp ger hon upp. Det slår mig att jag vill hjälpa kvinnan bli frisk. Få henne äta en glass hon tycker om.

Jag lämnar kvinnan som nu sover och går ut till min manlige bekanta som står ute i hallen. Han ler mot mig, sitt sneda vackra leendet, bländar mig. Jag tar mitt finger och följer läpparnas kurva. Han tar ett steg mot mig och drar mig intill sig. Sedan kysser han mig, en lång och öm kyss. Så tar han ett steg och jag säger "Vi får dricka kaffe en annan gång, har lite och göra med den där kvinnan." Han nickar.

Det är nu jag kommer på att han egentligen inte får kyssa mig, att det är förbjudet för honom att kyssa mig. När jag påpekar detta inser han sitt misstag. Han rodnar och går sedan ut genom dörren men jag vet att han kommer att komma tillbaka. Vi ska dricka jamaikanskt kaffe. Denna gången utan att bli störda av flygande hallonglass.

Den om balen

Drömde mycket inatt. I en av mina drömmar så var jag på bal. Jag hade hittat ut den perfekta klänningen. Det var en ljust grön aftonklänning vars tunna tyg flöt ut i vågor när man snurrade runt. Axelbanden var breda och broderade med rosa, grönt, blått, gult och rött.
Det var hundra människor i en stor sal med mörk parkett och välvt tak.
Av alla kvinnor som virvlade runt med sina kavaljerer så var jag vackrast av dom alla.

Den om påskäggen

Nu är påsk över och jag borde ha publicerat denna dröm för ett tag sedan men annat har kommit i min väg. Ni får nu ta del av en påskdröm jag drömde lagom till påsk.

Min mor hade stått i flera timmar och gjort små delikata chokladägg. Dessa skulle skänkas i gåva till ett par av mina vänner.
Mor hade lagt upp choklad-delikatesserna på ett fin stort blått fat som jag med stor försiktighet bar till mina vänners hus.

Jag ringer på deras dörr medans solen strålar mig i ryggen, det är en fin påskdag. Jag blir insläppt och jag noterar att det är stort i tak och väldigt ljust eftersom väggarna pryds av panoramafönster. Några meter från dörren står en soffa och ett par fåtöljer centrerade runt ett bord. Jag kan minnas att det var väldigt mycket fjädrar i granna färger lite varstans (bland annat i kristallkronan som hängde över bordet).

Mina vänner satt runt bordet och de visste om att min mor hade gjort chokladägg som dom skulle få njuta av. De slickade sig förväntansfullt om munnen. När jag fäller ner blicken mot det blåa fatet där chokladäggen borde vara upptäcker jag att fatet är tomt. Jag inser i samma stund att det är jag som ätit upp alla chokladäggen.

Slut på dröm

Sovandes i ett badkar

Denna(om något korta) drömmen drömdes inatt.

Jag och en vän till mig sov i ett badrum i ett badkar. Det var inte så obekvämt som man skulle kunna tro. Det var faktiskt rätt mysigt. Det enda obekväma var den kudden min vän gett mig att sova på. Den var för liten.

Slut på dröm

Den om korna

Igår drömde jag att jag var ute på landet. Det var sommar och där fanns ingen snö så långt ögat såg. Endast sol och värme. Jag befann mig i en stor vacker kohage med många ängsblommor, enorma ekar och så kor förstås.

I början av drömmen så var korna lugna och snälla. En högstadie klasskompis (som jag inte alls har någon kontakt med)uppenbarade sig plötsligt i drömmen och började jaga korna. Det är här allting spårar ut.

Några av korna börjar hoppa över det höga stängslet, andra börjar upptäcka vad de kan göra med hornen. Alla korna har nämligen hyfsat stora horn, böjda framåt som krokar. De korna som inte hoppar över stängsel börjar istället plocka upp stora stockar som de sedan balanserade runt i hagen med.

Nu var det plötsligt inte så lugnt i hagen längre. Åt vilket håll man än försökte gå så var man tvungen att ducka, annars kunde man bli klubbad av en stock/ko. Och värre skulle det bli.

Inte nog med att man fick ducka och finta undan kor som sprang i full fart runt runt i hagen, man fick även akta sig för fallande stockar. När somliga av korna, dessa var osmidigare än andra, skulle ta upp stockar på hornen så blev det alldeles tokigt. De sprang som tjurar mot en stock och stångade den i hopp om att stocken då skulle landa på hornen. Detta fungerade inte särskilt bra. Istället flög stockarna flera meter upp i luften för att sedan falla ner och nästan ta död på en.


Slut på dröm

Drömmen då jag slickade på kakorna

Jag är ett kakmonster. Det är nästan så illa att jag sätter kakor framför annat. När det kommer till kakor så ska dom ätas när man vill, de ska finnas till när man behöver dom och de ska delas upp i EXAKT lika mängd (om de finns fler än mig som ska äta kakor) .
Jag älskar helt enkelt kakor. Det kan kanske förklara varför jag gjorde som jag gjorde i denna dröm:


Min mor hade bakat kakor till mig och min gode vän Daniel. Perfekta nybakade hallongrottor som bara väntade på att få ätas.
Som jag här ovan berättade, så ska kakor delas lika. Jag ville därför inte börja äta några kakor innan Daniel kom, även om det inte skulle skada att bara ta en... det fanns så många... dock gjorde jag icke så.


Det vattnades något så hemskt i min mun, mina tankar malde på om kakor och jag kan nästan svära på att min mage i drömmen viskade begärande "kakor, kakor..."
Min vän skulle inte vara hemma på ett bra tag och min blick tittade trånsjukt efter kakorna.
Det jag gjorde sedan är bortom mitt förstånd (jag har nog aldrig drömt något så sjukt).


Jag började slicka på kakorna. SLICKA på KAKORNA. Inte på en eller några utan på ALLA kakor!


Efter detta vaknade jag med ett leende på läpparna och ett sug efter hallongrottor. När jag vid ett senare tillfälle reflekterade över drömmen så blev jag otroligt lättad över att jag inte går i sömnen. Otroligt lättad indeed.

Den om molnen

Jag är i himmelen. Inte död som man antagligen "ska" vara om man är där, utan fullt levande, full med sprudlande energi och superglad. Det är blå himmel, en fin dag minsann!


Jag är på ett stort fluffigt sockervaddskonsistensmoln och långt långt under mig och molnen ligger jorden, pyttesmå är husen och människor är som smulor. Också pyttesmå.


Jag är inte själv i den sagolika himmelen, jag registrerar speciellt en någonlunda ung kvinna som hoppar från moln till moln med högljudda lyckoskrik.
Jag följer självklart den smått galna damens påfund och börjar själv hoppa från moln till moln, dock skriker jag inte, i alla fall inte som en galning.


Känslan av att hoppa runt på stora fluffiga sockervaddskonsistensmoln är...hur ska man säga... obeskrivlig... bättre än Liseberg!
Jag hoppar runt ett bra tag innan det plötsligt börjar regna från molnen.
Då inser jag att molnen håller på att försvinna, de regnar bort!
Man börjar allt lättare kunna skymta marken långt där nere då molnen sakta men säkert regnar bort.


Paniken börjar nu stiga allt mer. Jag är inte rädd för att ramla ner och bli platt som en pannkaka, jag är rädd för att RAMLA. Önskar inte få den där sugande känslan i magen.
Jag ser den smått galna kvinnan hoppa upp till ett lite större moln som befinner sig ovanför mig. Där sitter fler människor.


Jag hoppar efter kvinnan och ser sedan vad de andra håller på med. De sitter och syr konstant i molnet för att det inte ska regna bort. Jag får nål och tråd och börjar sedan som de andra, sy som en galning. Sedan vaknar jag.

Den med stormen, fåglarna och den kittlande känslan

Denna dröm drömdes för ca. en vecka sedan.

Drömmen börjar med att jag går ut, det är eftermiddag och vädret är mycket grått, mycket blåsigt. Det är otroligt stora tunga moln som täcker himmelen när jag ser mig omkring.

Jag har på mig jeans och en tunn vit blus. Trots höststormen så fryser jag inte.

Medans jag promenerar tilltar stormen alltmer och det börjar mullra. Inte långt efter att åskan gjort sig hörd börjar det blixtra något så förfärligt. I allt det mörka grå på himlen ligger dock en svag rosa nyans som kommer från solen som tryggt gömmer sig bakom molnen.

Jag blickar uppåt skyn och får se en skock fåglar; de är hundratals med svarta vackra fjädrar.

De dansar med vinden och uppträder för oss som kommit att skåda stormen.

Plötsligt gör fåglarna en stördykning i riktning ner mot marken, just där jag står. När deras svarta näbbar nästan tagit mark gör de en graciös vändning upp emot skyn och det är då något fantastiskt händer. Jag följer med upp.

Vi flyger synkroniserat, en förträfflig uppvisning. De svarta magnifika fåglarna gör ännu en störtdykning och det är nu jag inser att jag inte har några vingar att flyga med, att jag bara följt med strömmen med fåglar. Om jag inte lyckas göra en vändning så skulle jag oerhört snart krascha i hög fart.


Det kittlade i magen när jag rusade neråt. Jag lyckades vända precis innan marken tog vid och jag flög ytterligare en stund med stormfåglarna. Sedan landade jag mjukt och nästa dröm tog vid...