Den om den galna kvinnan, hallonglass och den underbara kyssen

Jag och en bekant till mig sitter och konverserar i ett rum. Det är trevligt. Efter någon minut in i drömmen störtar en kvinna med långt vågigt rågfärgat hår in. Hennes blick är vild. Jag vet att kvinnan är psykiskt sjuk och jag vet att hon gått igenom många sorger.
Jag och min manlige bekantskap flyger upp ur stolarna och stirrar skräckslagna mot kvinnan.
Det är nu vi blir beskjutna.

Den psyksjuka kvinnan börjar skjuta mot oss, hon har en silverfärgad revolver som är laddad med hallonglass. Ni läste rätt. Vi blev beskjutna med hallonglass.

Jag lyckas finta undan kulorna med glass utan att bli träffad och brottar ner kvinnan i marken varpå hon börjar tvinga i sig glassen. Jag vet att hon hatar hallonglass så jag försöker få henne att sluta men hon kämpar emot. Efter en viss kamp ger hon upp. Det slår mig att jag vill hjälpa kvinnan bli frisk. Få henne äta en glass hon tycker om.

Jag lämnar kvinnan som nu sover och går ut till min manlige bekanta som står ute i hallen. Han ler mot mig, sitt sneda vackra leendet, bländar mig. Jag tar mitt finger och följer läpparnas kurva. Han tar ett steg mot mig och drar mig intill sig. Sedan kysser han mig, en lång och öm kyss. Så tar han ett steg och jag säger "Vi får dricka kaffe en annan gång, har lite och göra med den där kvinnan." Han nickar.

Det är nu jag kommer på att han egentligen inte får kyssa mig, att det är förbjudet för honom att kyssa mig. När jag påpekar detta inser han sitt misstag. Han rodnar och går sedan ut genom dörren men jag vet att han kommer att komma tillbaka. Vi ska dricka jamaikanskt kaffe. Denna gången utan att bli störda av flygande hallonglass.